Alla skriver numera, några få med mera substans än andra. Och om inte det vore nog, så har jag nu också fallit för frestelsen att exponera mig utan någon som helst kvalifikation. Egentligen är det inte mitt fel. Precis som i filmen Gudfadern så tänkte någon: "I'm going to make him an offer he can't refuse", och på den vägen är det.
Man undrar vad det är som driver folk till detta skrivande. Det är nog som den gamle gode Hjalmar Söderberg skrev:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Så detta blir också min programförklaring - kontakt till vad pris som helst!
Så vem är då jag? En intressant fråga men utan entydigt svar. En lätt introvert, något melankolisk, vanligtvis cynisk, men trots allt detta ganska positiv person. Hur fan nu detta kan gå ihop. Till det yttre en nästan 60-årig gubbe som drar sig fram på IT jobb i främmande land och nu levt i exil så länge så att han inte hör hemma någonstans. Då kanske Internet blir den riktiga hemvisten? Vi får se.
